fördomsfull som jag är gjorde det här mig förvånad. men på ett bra sätt.
det finns hopp.
jag har lyssnat på rilo kileys pne crash in c. jag kan tycka att de är rätt jobbiga iband med sina konventionella gitarrer och trummor (framför allt trummor kanske). men det finns texter där som kraschar rakt in. jag känner just idag precis som i den där låten. jag kan beundra folk som ser problem som utmaningar och all den där skiten. men sen står jag inte ut. jag måste dra. det är som att min avundsjuka på deras lättsamhet gör att jag inte kan visa den uppskattning jag borde. very sad. very very sad. så känner jag i dag.
jag vet inte riktigt vad som har pågått det senaste. kan nån förklara?
/tove
Jag vet inte heller vad som hänt. Jag har typ legat i ide. Haft konstiga vibbar om att världen är skum, men inte kunnat uttrycka det. Hoppas på sol.