Könskrigsbloggen

Hur vi delas upp och hur vi hör ihop

Fernissa? september 21, 2007

Filed under: Uncategorized — konskrig @ 12:53 e m

Ibland känns det som om man får tag på ett stycke information av misstag. Särskillt när den är helt beskedligt förpackad. På en jävla universitetskurs dessutom. Annars har man ju mest fått tugga papper dessa långa år av studiemedel och ultimat flexibilitet. (Kanske för att jag inte läst de där tunga sociologiska, politiska kurserna, utan mesiga pedagogiska språkvetenskapliga, som lite försynt trasslar in sig i sitt påtvingade genusperspektiv). Det här var i alla fall ren dynamit. En förtvivlant konkret och obarmhärtig nyckel till den skavande känslan att något inte stämmer med jämlikheten, med rättvisan och med moralen som vi får lära oss att allting vilar på. Det är min skyldighet att kopiera och sprida för begrundan.

Ur Jan Einarssons och Tor G. Hultmans språkanalys av pojkar och flickors olika villkor i skolan – Godmorgon pojkar och flickor.

Tes om skolan:

Grundskolans uppgift är i första hand att ge eleverna social utbildning. Det är först i andra hand som den ska ge särskilda yrkeskunskaper eller färdigheter.

Tes om samhället:

Samhället har ett särskilt behov av medlemmarnas sociala utbildning. På grund av samhällets uppbyggnad måste denna utbildning organiseras centralt.

Tes om skolan:

Den sociala utbildningen förmedlas i första hand genom omedveten inövning. Det är bara i andra hand som den förmedlas öppet.

Tes om samhället:

Samhället har inget intresse av att den sociala utbildningen sker genom en tydlig och öppen indoktrinering som frilägger samhällets grundvalar och diskuterar dessas berättigande.

Tes om skolan:

Den sociala utbildningen är i första hand densamma för elever från olika regioner, av olika kön och från olika sociala och kulturella samhällsklasser.

Tes om samhället:

Samhället anser att alla grupper behöver samma grundläggande sociala utbildning (att det sker en påtaglig sortering efter den grundläggande utbildningen är en annan sak.)

Tes om skolan:

Den sociala utbildningen är huvudsakligen inriktad på (1) elevens individuella prestation, (2) tolerans för enskilda prestationer och (3) frivillig underkastelse under en arbetsledning. Den uppmuntrar alltså inte till kollektiva prestationer, till samarbete eller till att eleverna själva ska bestämma över arbetets ramar.

Tes om samhället:

Det är viktigt för samhället att (1) varje elev betraktar sig själv som en enskild individ som ska prestera så mycket som möjligt inom vissa givna ramar, (2) varje individ betraktar sig själv som belönad efter prestation och (3) varje individ respekterar andras prestationer och belöningar.

Tes om skolan:

Den sociala utbildningen sker i sådana former att pojkar från högre samhällsklasser gynnas.

Tes om samhället:

I samhället är de ekonomiska, politiska och ideologiska makten ojämt fördelad, och samhället vill behålla denna maktfördelning. Därför utformas skolan så att elevernas hem-bakgrund-kön får stor genomslagskraft. Olika samhällsgrupper får på så sätt olika formella skolmeriter och en viss grupps maktposition övertas i stor utsträckning av just den gruppens barn.

Tes om skolan:

Den sociala utbildningen initieras och kontrolleras av staten, inte av t.ex. yrkeslivets representanter, familjen eller kyrkan.

Tes om samhället:

Staten har stor makt och monopol på utbildningen, som utformas så, att rådande förhållande bevaras i stort. Samtidigt har man också makt att avväpna olika sociala gruppers intressen. Detta sker t.ex. genom att man bedriver en för alla gemensam social utbildning på grundskolenivå och genom att en viss individuell rörlighet möjliggörs.

Tes om skolan:

Den sociala utbildningen ger sken av att alla elever har samma möjlighet att på egen kraft skaffa sig yrke, inkomst och status.

Tes om samhället:

Den vanliga uppfattningen är att samhället inte är uppbyggt på ekonomiska, politiska eller kulturella monopoler. Man föreställer sig istället att det finns en glidande skala på vilken alla individer har möjlighet att placera sig. För att en sådan föreställning ska ha en viss trovärdighet måste det också finnas utrymme för en viss individuell rörlighet i fråga om inkomst, status och utbildning.

Där har du hela grejen. En viss individuell rörlighet. Ge sken av. Rådande förhållande bevaras. Frivillig underkastelse. Betrakta sig själv som belönad efter prestation. Inget intresse av. Glidande skala.

Det som skakade mig (jag måste vara helt sjukt naiv) var egentligen inte teserna, utan den uppenbara slutsatsen att allas våra försök till agiterande för den goda solidariska jämlikheten passar orättvisan i ovanstående teser som handen i handsken. Fernissa, är det allt vår moral duger till? Fan. Samhället är vi. Det vi tror på är sannt. Alltså är Sverige ett jämlikt samhälle utan att för den skull vara det.

Individuella segrar diskvalificeras.

anna ehrlemark

Annonser
 

One Response to “Fernissa?”

  1. majakarlsson Says:

    (Jag lade först denna kommentaren under en annan text, men det var fel, jag syftar på den dolda läroplanen-grejen)
    Ja visst är det märkligt? Den här texten är ganska väl spridd, och det går liksom att säga rakt ut inom nån slags “diskussion”, men aldrig att konsekvenserna tas och något händer i verkligheten.
    Det är både en fin och hemskt sorglig sammanfatning av skolan.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s