Könskrigsbloggen

Hur vi delas upp och hur vi hör ihop

VARFÖR? oktober 2, 2007

Filed under: Uncategorized — konskrig @ 10:08 f m

En välmenande väninna gav mig en bok – Why do women write more letters than they post? av Darian Leader, psykoanalysens svar på Kvinnor är från mars, män är från venus (hoppsan, lapsus linguae!). Psykoanalys är inte så poppis längre säger min mor, men hon har väl inte lagt märke till Slavoj Žižek-hypen heller. Själv är jag som vanligt skeptisk (jag blev feminist under likartsvågen). Det här är något nytt för mig. Jag är nyfiken röd, och har aldrig kunnat behärska min frågvishet, därmot har jag inte heller förväntat mig några konkreta svar. Jag skulle kunna knyta an till Toves text om sexsamtalet i Könskrig. Varför är det så här? frågar hon. Varför fantiserar både kvinnor och män ur ett manligt perspektiv? Varför är kåtheten knuten till en sexig kvinnokropp och lämnar mannen i skuggan? Varför är allt så kukfixerat och fokuserat på mannens njutning? Tove svarar inte på frågorna, hon konstaterar bara att det är ett symptom på kvinnans underordning, och ett tecken på att något är fel, det borde inte vara så, konstigt att det inte är värre. Nå, min nya bok ”svarar” på frågor, och bryr sig mindre om ifall det är bra eller inte. Aldrig hade jag kunnat ana att svaren skulle vara så otillfredsställande! Psykoanalysens förklaringar baseras alltid på familjedramat, fadern, modern och den heliga anden kuken. Det ger svaren en evig tyngnd, de synes oberoende av yttre faktorer som kultur, reklam, media, klass o.s.v., det är varken biologi eller miljö. Labyrinten av frågor och rimliga förklaringar är symboltyngd och hårdsmält. Olika symptom i olika tider och olika kulturer går alla tillbaka till samma ursprungliga orsaker. Kvinnan finns inte. Hon uppfinner sig själv genom att se genom mannens ögon.

Inget av ”svaren” svarar på det vi är intressarade av – skulle det kunna vara annorlunda? Vilket utrymme finns för förändring ifall vi inte vill förandra symtomen utan orsakerna? Toves lösning liknar min (och många av de andra Könskrigförfattarnas). För att undvika att underordnas eller överordnas per automatik bör vi undfly de situationer där överordning och underordning redan är definierade – som i förhållanden till exempel. Det är ingen grundlig ommöblering, det är ett försök att tömma rummet på möbler. Örjan skriver om att glida lite hit och dit mellan kvinnligt och manligt, utan att förneka att det är just kvinnligt och manligt. Istället för biologiska egenskaper kan man alltså kanske föreställa sig det som symboliska egenskaper, något man kan ta på och av sig, skjutsa sig själv fram och tillbaka mellan den som ser och den som blir tittad på. En invänding borde vara att man på det viset även blandar bort sin ”ursprungliga” plats (om vi för ett ögonblick låtsas som om det inte var målet). Hur kan man bedriva feministisk politik om det inte finns någon feminist som vill vara kvinna längre? (Ungefär så kan man samanfatta kritiken som riktats mot vår festival som kombinerar feminism och queer här i Ljubljana.) Men det har nog inte så mycket med antikvinnlighet att göra, utan en rädsla /motvilja att bli låst, bakbunden, kidnappad, straffknullad av definitionerna. Behövs det verkligen definierade, välbekanta subjekt för att driva emancipationspolitik? Det är frågan sa Bill till Bull. Psykoanalysens män och kvinnor är ändå bara symboler som handlar i ett vakuum av vackert utsmyckade exempel från den antika teatern…

Men en sjuk grej med det hela är att jag efter att läst ut min psykoanalytiska mars-venus-bok känner mig mer attraherad av kvinnorollen än på länge, och det är varken oidipuskomplexet eller penisavunden som lockar, utan snarare antydningen om att hon aldrig blir färdig. I min bok står det att ”kvinnan” använder ”mannen” som ett relä till sin sexualitet, att hon går genom någon annan för att sluta cirkeln hos sig själv. Det betyder att hon både är beroende och självständig. Och däri, säger Leader, ligger hela det ”kvinnliga mysteriet” som det upplevts av patriarkatet – How much can she live without a man and how much does she depend on one? Problemet är inte frågan, utan ”mannens” oförmåga att hantera det odefinierade, osäkerheten den orsakar, och de våldsamma situationer och reaktioner som uppstår när definitionen tvingas över den andra.

Oj. Vem är den där ”mannen” nu då? Jag är så paranoid. Var har han tagit sig in någonstans? Mamma? Pappa? Det är naturligt att sortera världen hierarkiskt…

 /ehrle

Annonser
 

4 Responses to “VARFÖR?”

  1. konskrig Says:

    som vanligt tror jag att orden begränsar. jag är inte totalt inne på becketts linje att orden bara skulle vara en barriär. jag tycker ju, som bekant, att vi ska prata mer – inte tiga mer. men onekligen sätter ord som är så könsknutna som kvinnligt/manligt eller för den delen maskulint och feminint käppar i hjulet. beteende blir knutna till vårt kön, vilket begränsar oss enormt. jag tror inte alls som din psykoanalysbok att våra olika beteenden vad det gäller sex etc har med oidpus att göra. det har med helt andra grejer att göra. och om vi inte kallade vissa beteende för könsspecifika ord, tror jag att det skulle vara mycket lättare för oss att anamma andra bettenden.
    jag träffade en två-åring igår och det enda han snackade om var att han var pojke och eftersom vi så tidigt först och främst definierar oss efter kön blir de egenskaper som kallas maskulina/feminina mer attraktiva för oss när vi ska skapa oss vår identitet.
    jag tror inte att mannen har större problem med det odefinierbara än vad kvinnan har (generellt då alltså), det är bara det att han är mer van att definiera sin omvärld än vad kvinnan är. kvinnan hänger på typ.
    och mannen finns förstås överallt. för att återknyta till vår pressombudsman (vilket carline redan gjort så klokt). bara för att vi har en kvinnllig chef på dn kultur betyder det inte att det INTE finns en könsmaktsordning. tänk om det vore så enkelt.

    /tove

  2. majakarlsson Says:

    åh, psykoanalysen
    Så konstig
    så paradoxalt populär
    och bland, i glimtar, så känns det som att den var något på spåren… alltså fallos betydelse i vår kultur, tallar-snäckan i flugornas herre, Ordningen.
    Eller är det en fälla att tänka så symboliskt och strukturellt? Ja om vi fastnar där. Fallos som analytiskt objekt är intressant och kanske lärorikt. Men i våra levda liv, i handling, håller jag med om att orden begränsar.

    Identitetsskapande och kön. Brrrr, vilken läskig soppa det är. Jag tror ju att våra minsta människor blir tilltalade som kön och observerar kön(-kulturen) i sin omvärld väldigt tidigt, och när tvååringen babblar har hon eller han redan lärt sig att det där med att vara människa i världen handlar mycket om ens kön.

    Vilket utrymme finns för en människa med så liten makt att definiera sin självständighet att stå emot de kommentarer som kommer när hon eller han klär ut sig eller ertappas med fel leksak och så vidare?

    (Ursäkta, 2-åringar som läser detta, att jag talar ovanför era huvuden. Blink blink)

  3. majakarlsson Says:

    och förresten,
    naturliga hierarkier ja, hihi. Bill ställer svåra frågor till Bull, men den här relä-grejen fick mig att tänka att det finns en spännande ofärdighet-utrymme-something i relationen kvinna-kvinna, som – på ett strukturellt plan 😉 – skiljer sig från kvinna-man. På ett strukturellt plan tycker jag också att den senare är lite unken och trist, men det är ju en annan femma.

  4. Jag är en man Says:

    Så här är jag:
    Jag är en man, jag tänder på killar, jag är dominant och omhändertagande.
    Så här är jag född:
    Flicka-tjej-kvinna och nu gammal tant.
    Känt mig som en transvestit hela livet då jag försökt leva i tjejrollen.
    Efter att nästan hela detta liv föreställt mig (med hjälp av stimulantia) för att orka vara kvinna i gruppen, har jag de senaste 25 åren skippat allt sånt och är den jag är hela tiden:
    Kille och bög.

    Lever i tacksamhet på minnen av de män som låtit mig vara man tillsammans med dem.
    Och ni som är unga. Om tiderna är så numera att ni kan leva ut den ni innerst inne känner att ni är.
    Gör det!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s