Könskrigsbloggen

Hur vi delas upp och hur vi hör ihop

Att vakna är att spy en smula oktober 21, 2007

Filed under: Uncategorized — Maja @ 7:56 f m

Fuck.

Jag googlar runt och tittar på referenser och länkar till vår bok, läser trevliga bloggares rörande pepp och Toves tålmodiga svar på standardfrågorna. Detta får mig att må ganska bra. Sen läser jag ”vanliga människors” kommentarer på tidningarnas nätupplagor. Detta får mig att vilja knivmörda antingen mig själv eller så många jag hinner med innan jag dör av näringsbrist.

Jag kanske måste påminna mig om att läsarnas kommentarer inte är representativa. Folk är väl mer benägna att klicka när dom är arga? (Titta bara på mig…) När jag trösthängt på ”eros-chattar” har jag fått för mig att 90% av alla gubbar vill dominera småflickor. Det brukar också få mig att vilja slakta. Men då säger folk att äcklena dras till internet och att det inte är en rättvis bild av samhället. Kanske är det samma sak med alla dessa Dick Erixon som känner sig påhoppade och måste jämföra feminism med rasism? Jag hoppas det. Jag kan omöjligen orka vara nykter i detta jävla piss-klimat.

Känslan av att Dick Erixon, som numera är mitt smeknamn på alla gubbar, representerar vanligt folk är enormt destruktiv. För i såfall ska ordet Könskrig tolkas i dess mest aggressiva mening. Jag vill inte delta i det straighta samhället. Vad finns det för poäng med att gå omkring och vara pedagogisk och le diplomatiskt mot människor som för krig mot allt som är hälsosamt? Som på allvar tycker att samhället är som bäst när alla mår dåligt utom husbonden?

Okej, poängen är väl att det ska bli bättre. Men hatet är så massivt. Jag kan eventuellt orka med en vecka varje månad i det vanliga samhället. Sedan måste jag dra mig tillbaka till mina hemliga seperatistiska spa där ingen säger ”han”, ingen sätter ”trans” före mitt namn, ingen håller på och ber mig älta manliga erfarenheter, ingen påpekar gång på gång att jag är ett freak. ”Du är så späännande och moodig, berääätta!!”

För tillfället har jag två inbokade intervjuer som jag fruktar kommer behandla mig som en illustration till Mars/Venus-artiklar som respektive journalist säkert redan har skrivit färdigt och bara vill boosta med käcka bilder av the freak. Jag är sugen på att dyka upp i baggybyxor och stor målad mustasch. Jag vill skicka mjältbrand till redaktionerna. Är jag en bitterfitta? Inte juridiskt iallafall!

Å fuck igen, jag skäms för mina spyor, men min resa är fan tillräckligt utmanande utan att behöva undervisa. Vad förväntas av mig? Hur stark ska en vara för att överleva?

Följande läroplan rekommenderas för Dick Erixon:

1: Empati. Sätt dig in i en annans situation. Lek med tanken att hon har känslor och ett egenvärde.

2: Reflektion. När tycker du att hon är obekväm? När blir du provocerad av henne? Vad exakt förväntar du dig av henne för att känna dig fridfull?

3: Insikt. Upptäck att det du önskar av henne är motsatsen till att låta henne leva. Fundera på varför du vill sätta taggtråd kring andra människors hjärtan.

4: Handling. Håll käften.

Annonser
 

One Response to “Att vakna är att spy en smula”

  1. li Says:

    PEPP

    förstår precis hur du menar.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s