Könskrigsbloggen

Hur vi delas upp och hur vi hör ihop

det värsta du kan göra är att inte vilja prata oktober 22, 2007

Filed under: Uncategorized — konskrig @ 10:37 f m

jag måste ju börja med att säga att det här ebba-vimaldebaclet så klart har fått alldeles för stora proportioner. och här kommer jag nu skiva om det igen… hehe.
jag är precis som eric

i alla fall, jag tänker att man ändå kan se något större här. och jag tänker referera till majas text i könskrig. det är jävligt lätt att göra snubbar arga. det är bara att inte vilja prata med dem.
jag vet inte hur ebba beter sig ute. katrine schulman skriver att hon kastar vin och är allmänt otrevlig. ebba själv menar att hon inte har kastat vin. jag vet inte, men det känns rimligare att tro på den som är inblandad personligen än den som sett på avstånd eller möjligtvis hört rykten.
grejen är den att om man som tjej går ut och har gått ut mycket lär man sig efter att tag att 1. säger du inte nej till någon som vill komma fram och prata tas det automatiskt som en invit – som att man vill flirta/hänga med hem/knulla. 2. säger du nej på att fint och artigt sätt betyder det ungefär samma sak som det tidigare. 3. säger du nej ordentligt är du en sur frigid fitta, gärna lesbisk (vilket i det här fallet är en skällsord).
jag minns en gång när jag var på nada på åsögatan med vänner. jag satt själv vid ett bord och väntade, eftersom mina vänner köpte öl i baren. en killer om fram och frågade varför jag var där själv och om jag behövde sällskap. jag svararade att jag inte var där själv, att mina vänner var i baren och snart skulle komma och att jag inte behövde sällskap. artigt. han slog sig ner på stolen bredvid mig. han stoppade inte handen under min tröja. jag bad honom artigt att sluta. han slutade inte. han slutade när en manlig vän kom och satte sig mitt emot mig. då drog han.
det här är tyvärr inte så ovanligt.
jag förstår om man blir en sur bitch på krogen och utgår ifrån att alla är idioter. empiri stöder detta. jag är numera aldrig trevlig mot random snubbar på krogen. jag skulle lätt kunna vända på klacken och gå när någon kommer fram. det är väldigt trist att behöva vara sån, men jag fattar verkligen att folk är det.
det är lätt för en kille att tycka att en tjej är otrevlig – att inte begripa denna enorma trötthet över att behöva konversera med knatte fnatte tjatte och neop varenda jävla gång man ställer sig i en bar.

nu råkar jag säkert inte ut för detta ens hälften så många gånger som ebba von sydow. av olika anledningar. och jag vet som sagt inte vad som hände mellan henne och vimal. men jag vet att det är lätt att bli en otrevlig typ och den kille osm inte fattar det borde prova att vara tjej (snygg säkert ännu jobbigare) ett tag.

/tove

Annonser
 

5 Responses to “det värsta du kan göra är att inte vilja prata”

  1. majakarlsson Says:

    Word!

    Uppfriskande också att läsa Ebbas Army kommentera med en bombmatta av pepp på bloggen.

    På tal om krigsmetaforerna, kommer här några tolkningar av ”Könskrig”:
    1. Beskriver deltagare. Jfr världskrig, inbördeskrig. T.ex. marxistisk, radikalfeministisk eller ettrig ståndpunktsteoretisk syn på relationerna mellan könen.
    2. Beskriver ämne eller agenda. Jfr heligt krig. En mer eller mindre militant upplysningsvilja, som antingen sytar till att minska eller öka könets betydelse. T.ex. sociologisk genusvetenskap och sociobiologisk naturvetenskap. Och en massa andra variationer.
    3. Beskriver vapen. Jfr kuddkrig, atomkrig. Här blir ofta betydelsen av ”kön” snävare, och syftar på könsorganen. Vanligast förekommande är krig med penis, t.ex. i sängen. Kvinnors kroppar i deras egen performancekonst kan uppfattas som krig med fitta, men ofta är hela kroppen verkets agent. Tolkningen av verket är ju redan färgat av könskulturen, i vilken det bland annat lärs ut att fittor är passiva.

    PS. Vår bok är ju en tvåa, det är den vanligast förekommande nivån för reform. Inom trean finns enormt spännande kamp, men fältet domineras av de konservativa militanta männen, som med hela den manliga kroppen som agent passivt-aggressivt begränsar kvinnors rörelsefrihet.

    Alla nivåer är givetvis verksamma samtidigt.
    Uppdelningen är en analytisk förenkling.
    Jag kan inte ansvara för slutsatser som dras genom individuell användning av ovan beskrivna uppdelning.

  2. ehrlemark Says:

    Jag är helt såld på könskriget, alla tolkningar och associationer det ger är så skarpa och farliga. So what ifall folk går igång på titeln och sparkar snett rakt ut i åsiktsöknen. Jag hade det på känn ändå. Att det värsta man kan göra är tydligen att ens bry sig. Förtryck är undertryck. Jag känner så många känslor som aldrig får komma fram. Det är inte en politiskt korrekt jämställt och emanciperad anna som vill tala och peta folk i näsan, gnälla och polarisera. Det är allt som går under rubriken kontroll, från ständig bantningsångest, till slagsida från hetssupande till uberhälsosamhet, till en konstant rädsla för livet och relationerna och människorna och deras undertryckta rädslor som jag är rädd för. rundgångsrädsla. Och så den militanta motståndsrörelsen som vill kväva varje krigsrop (nödrop) i barnsängen. Lyssna. Känn efter. Om det inte känns så vet jag inte var vi kan mötas på halva vägen…

  3. C Says:

    jag blir rätt ledsen när jag går fram till en tjej på krogen och hon låter mig förstå att det faktum att jag trodde hon skulle nedlåta sig till att prata med mig är den största förolämpningen hon varit med om

    jag har slutat försöka prata med tjejer på krogen – ingen ide helt enkelt

    på dansföreningen är tjejerna jätte trevliga och vänliga, där mår jag bra av att vistas till skillnad från krogen. tänk, där är det till och med tjejerna som bjuder upp mig ibland… skulle aldrig hända på krogen

  4. majakarlsson Says:

    Bäste C,

    Kanske hör dansföreningen till de platser och sammanhang som är en smula tryggare än krogen, med mer fokus på ett visst intresse eller umgänge och mindre av en alkoholiserad ormgrop. Det män måste göra är att gå utanför sin person och öppna ögonen för hur klimatet på krogen generellt upplevs väldigt olika beroende på vems ögon det gäller. Män måste lyckas sätta sig in i denna situation för att en gång för alla acceptera att det enda acceptabla är att ge alla friheten och rätten att säga nej, när som helst och utan förbehåll.

    Det går inte att fästa sig vid den personliga kränkning du upplever av att ”buntas ihop med män” eller vad det nu kan vara. Varje individuell man önskar sig själv rätten att vara en individ, att få en chans, att få tid på sig att bevisa att han är trevlig. Detta hänger i många fall ihop med en verklighetsbild där svinen antas vara extremfall, en upplevelse av att majoriteten är ”hyggliga människor”.

    Och denna upplevelse kan bara existera genom att ignorera andras känslor, berättelser, viljor… andras rätt att vara. Andras rätt. Priviligier av den här typen, att vara den som beskriver verkligheten, tillfaller olika människor i olika situationer, men könsfrågan handlar just om hur ofta det här problemet gäller att mäns defintion av ”hyggliga människor” är personer som är jävligt jobbiga mot kvinnor. Visst finns det extremfall. De leder ibland till att vi säger ifrån omedelbart och ibland till att vi blir dödade. Men normalfallet är en skala mellan smygande och direkt svinig, och majoriteten kräver att vi lirkar, spelar, undviker – på olika sätt ”dealar” med männens sätt att prata med oss. Hur dom för sig, hur dom a-l-d-r-i-g backar vid subtila artiga nej, hur dom alltid blir sårade när dom blir nekade.

    Jag förstår att du blir ledsen. Men snarare än att fokusera på att du inte fick rätten att vara en individ, kanske du kan tänka på hur mycket och ofta kvinnor nekas att vara individer? Det är något att vara ledsen över, att världen ser ut sådan att de flesta tjejer inte orkar lära känna dig på krogen, men den stora sorgen i sammanhanget är hur världen ser ut – inte din personliga bristande framgång. Såvida du inte är transsexuell ska du inte klaga på dina problem som man, det är respektlöst mot kvinnor som grupp. Det är respektlöst mot Doris Lessing *blink blink*.

    Det positiva är att tjejen som dissade dig fick för en gångs skull lov att ha ”mänskliga rättigheter”.

    C, detta kanske låter hårt. Men tro mig när jag säger att jag är väldigt diplomatisk. Inget av mina uttalanden om män som grupp i denna text är riktade mot dig som person. Jag slänger ur mig vad jag uppfattar som rimliga, pedagogiska och värdefulla beskrivningar av en verklighet som är lika sann som din. Jag är inte ”tjurig” mot dig. Jag är legitimt arg på världen. Inte hela tiden. Jag umgås med män, jag är trevlig mot folk. Men jag kräver rätten att få säga som det ÄR (dvs att det finns fler upplevelser än den som män beskriver) utan att varje man ska bli sårad hela tiden.

    Varför ska ni inte bli sårade? För att upplevelsen av att bli sårad nog mycket handlar om att bli fråntagen makt. Jag vet att det inte känns så i det individuella fallet, du kanske inte ens var bufflig och burdus, men om du hade gått i en kvinnas skor i några dagar hade du förstått att den manliga uppfostran är stört problematisk. Du hade hamnat i så många situationer där du kände att du bara kunde göra fel, att det blev oönskat och obehagligt hur du än agerade, så att du skulle sluta gå på krogen i vilket fall – men av skam och melankoli.

    Så upp med hakan! 🙂 Det är ju schysst att du mår bra på dansföreningen. Jag är, hör och häpna, inte alls emot att män mår bra. Alla ska må bra och få pepparkakor (inkl Afrika, puss).

    Eftersom tjejerna bjuder upp passar också rådet jag tänkte ge till alla skamfyllda och melankoliska heteromän som vill få umgås med kvinnor utan att vara jobbiga. Le, sänk drinken och sluta skymma ditt ansikte, se ofarlig och blygt intresserad ut, och vänta på att bli uppraggad av en heterobutch. Våga bli hennes byte.

    Tack för att du slutade prata med tjejer på krogen, C, och var inte ledsen. Du har ju dansföreningen. Alla blir glada. God Jul.

  5. konskrig Says:

    maja kör hårt med dig, c.
    jag håller med dig i mycket. men jag håller nog med maja i mer egentligen.
    det känns förfärligt tråkigt att vara den sura som inte orkar prata med någon, eftersm erfarenheten visar att det så ofta bara blev jobbigt. det handlar inte om att inte nedlåta sig till att prata med någon (och de flesta tjejer jag säger är så artiga och trevliga och vänliga emot alla, i rädsla för att inte bli betraktad som en riktig kvinna – jo, jag lovar det är sant! det låter som 1800-tal, men) utan om att inte orka med att det första leendet sedan gjorde att mannen inte blev dömd för våldtäkt eftersom man hade varit emd på det. jag vet att jag hårddrar och överdriver och i 99 fall av 100 sker aldrig detta. men när så stora dela av samhället på så många sätt signalerar att ”säger du ja till en drink, då har du sagt jag till en kuk i dig”.

    jag har varit med om att killar har bett om pengarna tillbaka för drinkar de bjudit på när det gått upp för dem att jag inte pratat med dem för att sedan ligga med dem. efter ett tag orkar man inte ens prata…

    /tove


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s