Könskrigsbloggen

Hur vi delas upp och hur vi hör ihop

Maybe we should be lesbos?- Get away from me! oktober 28, 2007

Filed under: tips — konskrig @ 1:16 e m

ghost world

Appropå relationsanarki. Har just läst ut Ghost world av Daniel Clowes för andra gången (nu i slovensk översättning!) och grips förfärligt av Enids och Rebeccas vänskap. Ack jävla smärta att växa upp och tvingas ”bli vuxen” och avsäga sig alla barnsliga anspråk på gränslös kärlek. För vuxna är all kärlek regulerad av konventionernas stränga regelverk. Pojkvänner, flickvänner, makar och makor, föräldrar, älskarinnor, KK, sambos, särbos, det finns ingen relation som inte har ett namn och ett ramverk som begränsar känslopaletten. Jag har aldrig haft en sån kompis som Rebecca eller Enid, men jag har all anledning att vara dödsavundsjuk på dem. Visserligen är Enid dominant, och Rebecca buttert motsträvig (som jag skulle ha varit) men deras relation är så intim att det verkar onormalt till och med för dem. Onormalt, ja. Vänskapskoden rymmer inte deras relation. Med växande oro lider de mot skolavslutning och förändring. ”Kanske vi borde bli lesbiska” säger Enid. ”Rör mig inte!” svarar Rebecca. Koderna kolliderar. Flickvänskapen är en sort som ”går över” (se Peter Jacksons Heaenly Creatures för utförligare illustration av fenomenet), men lesbiskhet som alternativ kod är ett otänkbart risktagande, särskillt om man inte känner för att göra det tillsammans. Men skilsmässan blir mer och mer verklig när Enid bestämmer sig för att flytta ifrån stan efter gymnasiet. På slutet ligger de tillsammans på sängen för sista gången och Rebecca försöker tafatt leta rätt på meningen i hela jävla känslosoppan.

”Det kanske vore bättre om jag följde med dig. Det är lite sjukt att jag hänger efter dig så här. Om jag riktigt tänker efter så är det rätt sorgligt.”

”Ja jag vet inte vad jag ska tänka om det … Alltsammans verkar det lite ohälsosamt tycker jag …” svarar Enid.

”Ja det är klart, men om vi skiljs åt blir det kanske verkligen outhärdligt. Det vore konstigt om vi fortfarande betedde oss så här när vi är trettio.” säger Rebecca.

”Det är just det … Egentligen är vi ju bara tonårskompisar … Vi är ju inte gifta eller nåt! Jag menar … Det är klart vi kan fortsätta vara kompisar … Vi behöver ju inte bo ihop eller så. Du vet vad jag menar.” säger Enid.

”Jag vet, men jag kan bara inte se något dåligt i att vi skulle leva tillsammans hela livet … Ibland undrar jag om jag inte är lesbisk ändå …”

/ehrle

Annonser
 

2 Responses to “Maybe we should be lesbos?- Get away from me!”

  1. konskrig Says:

    känner du så? jag vt inte om jag tycker att vänskap behöver gå över. det känns som om man kan välja det där mer i dag i alla fall.
    min mamma har dessutom varit enastående bra på att behålla vänner på ett otroligt intimt sätt. trots jobb och barn och allt sånt.
    jag tror inte jag skulle kunna existera utan nära relationer av flera slag på flera olika sätt. inte en masse. men jag behöver hlet klart fler än två.

    /tove – fortfarande invalid och därför helt internet-hooked

  2. ehrlemark Says:

    Ja, jag känner så. Kanske för att intimitet alltid har varit min svaga punkt i alla relationer. Jag känner inte igen mig i enid och rebeccas utveckling, men jag tycker den illustrerar ovanligt klart hur vi formar våra relationer efter vad vi tycker verkar häsosamt och normalt. Det har lite att göra med godtagbara förklaringar. Att jag bor kvar i slovenien förklarar jag enklast med att jag har pojkvän där nära (för mig själv och för andra). Förenklingar och kompliceringar. För att Rebecca skulle kunna följa med Enid måste hon vara kreativ och komma på en godtagbar förklaring som normaliserar beslutet (gå på universitetet, vara lesbisk etc.). Det har absolut med språk att göra.

    Att leva i formaliserade relationer är inte automatiskt något negativt, och vänskapsrelationen är kanske den friaste av alla. Men det som berör mig i relationsanarkin är just svårigheten att blanda korten. Om relationerna inte är ”rena” förväntas man motivera och förklara, och det får den lätt komiska följden att två tonårstjejer sätter rubriken lesbisk på sin relation för att inte skämmas (inför varandra och omvärlden) för intensiteten i sina känslor.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s