Könskrigsbloggen

Hur vi delas upp och hur vi hör ihop

ho ho ho alla snälla barn november 23, 2007

Filed under: musik,pepp,reklam,Uncategorized — konskrig @ 2:03 e m

jag hatar julen. över allt annat.
så var det sagt.

men nu tänkte jag, eftersom denna blogg mest blivit ett slags annonsplats, tipsa om lite olika grejer.

på tisdag sitter jag i ett samtal med gunilla thorgren, lett av margot wallström på abf i stockholm.
läs mer här.

och den 7 december är det könskrig på hallongrottan!
klockan 19 och någon timme framåt – sedan tror jag det bjuds på saker. men ska kolla upp det närmare.

kom kom kom!

i måndags var jag med i studio virtanen. jag och ken ring. det var mycket udda. men ken fick ett ex av könskrig och jag fick ett ex av äntligen hemma. nästa dag mötte jag honom i radiohuset och då hade han börjat läsa och sa att han gillade. jag hade inte hunnit lyssna. men ska. tycker ändå att vissa texter är… bra.
jag och ken är nog de två mest disparata gästerna fredrik har haft i sitt program. men vi pratade lite om sex – förstås. det är liksom det jag gör nuförtiden. och var det inte det jag ville? jo.
ändå tycker uppenbarligen filosofiska rummet att vi är puritaner.

i alla fall. även om jag och ken är från två olika världar (trots att vi båda är hemma), finns han i dag med i en krönika i aftonbladet av otroligt begåvade ochj kloka åsa linderborg . där skriver hon så insiktsfullt om pappor och mammor och könsmaktsstrukturer. hon landar i det som kanske är det intresanntaste. nämligen orden mamma och pappa och vilka man egentligen knyter an till. blod och vatten. förlegat. när jag intevjuade jason schwartzman om broderskärlek, avslutade han med att det tjockaste nog ändå var kolsyrat vatten. maybe. vatten som bubblar liksom.
jag har själv tusen konstiga släktband och knyter nog an lika starkt till de biologiska som de andra.

apropå vad man ska säga, sa en liten pojke som stått mig nära en gång när någon frågad om jag var hans mamma:
nä, hon e… en släkting till mig.
ibland är det svårt att definiera med ett språk anpassat till en annan tid med andra konstellationer.
om vi bara skippar vissa ord, kanske vi kan få en mer jämställd familjepolitik också. med pappor som både får och tar ansvar. och med mammor som både får och vill slippa ansvar.

Juno

/tove

 

Det politiskt korrekta sexet november 22, 2007

Filed under: Uncategorized — konskrig @ 10:06 e m
Tags: , , , , ,

I P1s Filosofiska rummet om sex får Könskrig agera paradexempel på vad förståsigpåarna i studion kallar nypuritanismen. De talar om ”den där redaktören” som visst uttalat sig om att tjejer och killar har fel sorts sexfantasier, och verkar drömma om det politiskt korrekta sexet, det som lösgjort sig från de smutsiga könsrollerna och spirar naturligt och rent på andra sidan könskriget. Samma visa är det idag i DN På Stan, där Tove beskylls för att ha skilt agnarna från vetet (pekat ut de förkastliga fantasierna) i tidningen Bons sexsamtal. Jaha, känner ni igen er eller?

För det första, vad fan är politiskt korrekt sex? Uppenbarligen något dåligt, eftersom ”politiskt korrekt” står för ett påklistrat påtvingat charadspel utan verklighetsförankring. En slags kulissernas moral. För övrigt ett ord som tankesmedjan Timbro tar på sig äran för att ha lanserat i Sverige. Att säga att man tror att det finns bättre alternativ än de som för tillfället erbjuds till vrakpris, det är politiskt korrekt, för att det låter lite naivt, och otillfredställt såklart. Att konstatera att sexfantasierna inte verkar vara särskillt fantasifulla, eftersom de följer sterotypa könsmönster, det är nypuritanskt, eftersom det låter som att man vill kontrollera driften med tanken.

För det andra, vad var det Tove ville ha sagt med sin text egentligen? Det har hon upprepat i varenda intervju sen Könskrigslanseringen. Att det talas för lite om sex på ett sätt som kan hjälpa oss att uppnå störra njutning och mindre tomgång. Att fantasins utrymme är snävt och att våra sexuella relationer följer djupt ojämlika mönster som är svåra att frigöra sig ifrån med tankens kraft. Ja, visst drömmer hon om någonting bättre, kåtare, jämlikare, men hon kan knappast anklagas för att gå i täten för en sexfientlig feministmaffia.

Lite intressantare är diskussionen i Bangs senaste kärleksnummer. Även där uppehåller sig t.ex. Nina Lekander vid den moderna feminismens puristiska drag. Vart tog sexradikalerna vägen? Hon spårar fenomenet till kärleksrelationens absoluta triumf, den som i kontrast till det mekaniska kärlekslösa förkastade äktenskapet står för jämlikhet, trohet och intellektuellt partnerskap. Det är den där tävlingen om vem som har den mest jämlika pojkvännen, som det har ironiserats över på sistone. Här får man faktiskt konstatera att flera av texterna i Könskrig opponerar sig mot den sortens heterofeminism, och gör ett alvarligt försök att sätta systemet i svaj. Men även där är nog Könskrig mest en uppmuntrande samtalspartner snarare än en radikal promiskuös upprorsguide.

Könskrig är varken politiskt korrekt eller puritansk, och jag vägrar tro att det Tove kände sig manad att gå i polemik mot var den politiskt inkorrekta kåtheten (sista gången i mitt liv jag använder de kategorierna för att diskutera något viktigt!). Med sex förhåller det sig så att lusten står över allt. Blir man kåt av sina fantasier är man förlåten alla genvägar över tabubelagda teman eller knastertorra sterotyper. Att vara kåt är att vara stolt, det är en individuell triumf, och en kick som är svårslagen. Kåthet är emancipation och könskrig, i min positiva bemärkelse av ordet. Jag skulle vilja se den feminist som slår ned på en kåt kvinna med iskalla pekpinnar. Det är inte där skon klämmer och ger blödande skavsår. Det är snarare i det som både Tove och det filosoferande rummet konstaterar, att det talas en jävla massa om sex (framförallt programledaren verkar få all sin information från kvällstidningarnas löpsedlar) på ett jävligt osexigt vis. Det är frånvaron av kåthet i relation till sexets dominerande roll i våra liv som gammal hederlig maktfaktor. Det är relationen mellan sexfantasier som måste kommunicera med varandra. Det är bristen på alternativ i de sexuella normer vi har att ”välja” mellan. Det är frustrationen inför att tvingas välja mellan sex eller kärlek, monogami eller knulla-runt, hora eller madonna, vän eller partner. Och varför hålla tyst egentligen när det är så mycket som står på spel? Nej, sex är inte ideologi, men det finns en uppdämd kraft i sexualiteten som frigörs när en människa får tillgång till sin egen njutning. Och det kan man kämpa för.

 /ehrle

 

kulturfredag november 16, 2007

Filed under: Uncategorized — konskrig @ 6:57 e m

andie pratar i kulturfredag i dag. lyssna på nätet!

här… typ.

 

pk-debatt november 11, 2007

Filed under: Uncategorized — konskrig @ 6:00 e m

i morgon är det pk-debatt om media och stureplansprofilerna. jag är där. i panelen.

kom om ni har lust!

mer info

 

filmfest november 8, 2007

Filed under: film — konskrig @ 10:44 e m

jag ska jobba med och på stockholms filmfestival, så jag ser massa massa massa film just nu på olika pressvisningar. jag ska alltså göra intervjuer och reportage på andra håll och kan (vill) inte lägga tusen analyser här. men några tankar som slagit mig hittills:
* gud, vad jag blir trött på att det alltid är manliga historier. jag har sett typ 15 filmer. typ 91% har handlat om män och kvinnor har varit tvådimensionella karaktärer.
* det känns ändå som om någon med genustänk har haft ett finger med i spelet med tanke på att många filmer har en eller flera unga och mycket estetiskt tilltalande män i huvudrollen, som syns mycket. ja, vi låter män spela huvudrollen i alla filmer i år igen, men de måste vara vackra och ganska nakna, ganska mycket och mycket close-ups på deras kroppar och läppar och kindben. tänkte nog någon. jag är inte säker på om jag tycker att det är bra eller dåligt, men det finns en homoerotisk touch och tanke och det vrider ändå om den givna referensen något och gör det lite mer intressant (och njutbart rent estetiskt) att titta på.
* två av de bästa filmerna handlar om aborter. abortfilmerna har vuxit upp. det är ingen fokus på skuld längre. det är mycket bra.
* ellen page har som vanligt valt helt enastående roller och manus. jag älskar henne. jag älskar allt hon gör. se allt!
* en mängd filmer handlar om bröder. men det ska jag göra program om, så återkommer i annat icke-alternativt medium.
* harmony korine har äntligen gjort en ny helt fantastisk film! den utmanar våra kärnfamiljsnormer, vårt narrativ och oss.
* krig är det värsta jag vet. förra året såg jag den mycket bra och gripande filmen infödd soldat. jag kunde inte sluta gråta efteråt och det enda jag fick fram var att ”krig är så hemskt”. det kändes banalt. men min medbesökare påminde mig om att detta uttlanade inte alls var banalt. snarare tvärtom. det har bara fått den touchen eftersom folk alltid önskar sig fred på jorden när de är med i enkäter och får säga vad de önskar mest av allt just nu. men krigets vidrgihet kan aldrig överskattas. in the valley of elah fick mig att känna precis samma sak som infödd soldat. krig – vad faan gör det med oss? filmen handlar dessutom om maskulinitetsrollen (och vad den gör med oss/dem), nationalism, rasism, sexism och alla möjliga former av förtryck och skuld. det låter som om det ska vara en trist amerikansk krigsfilm om en fader/son-relation, men den är så otroligt mycket mer och varsamt berättad dessutom. låt vara att den följer ett klassiskt narrativ, har ett lite klyschigt slut och innehåller en mordgåta, men det gör inget faktiskt. paul higgins har gjort den.

mina tankar hittils.
/tove

 

familjelycka november 1, 2007

Filed under: teater,tips — konskrig @ 12:13 e m

jag är high culture i min invaliditet. i går åkte jag till norrköping och såg pjäsen familjelycka. jag vet att jag är jävig här. den är skriven av anne-charlotte leffler. hon är min släkting. jag avgudar henne.

men fy faan alltså! pjäsen är skriven 1891 – alltså över 100 år sen – och den känns så enastående modern. den tar upp problematiken med generatiosnklyftor. föräldrar och barn som inte kan kommunicera, missförstånd, förlegade för väntningar. den handlar om ungdom ett halvt sekel innan ungdomsbegreppet ens fanns. det är döttrar som vill studera (men pappa säger nej), gifta sig med en man som är ensamstående pappa och blir extramamma till det barnet (men pappa säger nej) och bara gå ut på kvällen och se den där skådisen som är så vacker och underbar (men pappa säger nej). 15-åringens idoldyrkan är så fiint porträtterad och 17-åringens brådmogenhet så… nära.

sen är det en fars. i don’t know abot fars. tappa byxor, springa ut och in i rum och prutta. nej, jag tror inte det. det är inte inskrivet i manus (jag har kollat). men en fars är en fars liksom och jag kan ju inte kritisera en fars för att det inte är nåt annat.
nej, se den för att det är en familje- och generationsskildring relevant i dag, för 30 år sen, för 50 år sen och uppenbarligen – i alla fall för de mest redikala – för 100 år sen.

se skådespelerskan på stadsteatern i vår tänker jag.

/tove leffler

jag såg också darjeeling limited häromdagen. bra för att vara wes anderson. jag har tusen invändningar men de är förutsägbara, så jag struntar i dem. det roligaste var att owen wilsons karaktär var så otroligt lik en jag känner. ja, de där bröderna var faktiskt väldigt lika några syskon jag känner. kanske var det hela behållnigen. jag undrar en del kring syskonkärlek. jag tycker den är fin .men så konstigt att den bara ska vara syskon förunnad. ska göra program om det snart.